Källa: weheartit.com

Köpte en tidning på bussresan för att ha något att kika i, så jag tog såklart det bästa jag kunde hitta. SOLO Mode-tidningen, och när man bläddrar runt lite och läser om alla vårens trender så blir man otroligt inspirerad!
Älskar just våren när det är massor med fina, söta kläder som kommer ut i alla butiker! Men om det är något jag har väldigt svårt för så är det metallic och paljetter. Visst, det kan bli jättesnyggt om man matchar rätt men jag blir ändå lite smått äcklad av kläder med metallic och paljetter på. (Jag kommer kanske få äta upp det här i framtiden men det tar vi då, om det någonsin händer!) Däremot älskar jag klassiker och slitna kläder, och såklart - såhär på våren - pasteller! Jag älskar kläder, skor och accessoarer men följer väldigt sällan trender, det jag kan plocka ut ur en trend är något jag vet att jag alltid kommer tycka om.
På tal om kläder hoppas jag på en rejäl shoppingrunda i helgen!

Jag försöker, helt utmattad i rösten, rappa Good Feeling med Flo Rida.
Svårt, men lyckas vissa gånger!
Har faktiskt lyckats med några låtar, som Jamie T - Sheila & Jason Mraz - Wordplay.
Har försökt mig på Nicki Minajs rap i Where Them Girls At men det har inte gått sådär jättefantastiskt, otroligt bra.. Nä, så håller mig till de låtar jag tror att jag faktiskt kommer klara av, haha!

Flo Rida - Good Feeling

Jamie T - Sheila

Jason Mraz - Wordplay

Det som fyller min dag just idag: Musik, sockerkaka och en bok

Det som stör mig just idag: Lögner

Det som invaderar mina tankar för tillfället: Om jag ska gå härifrån utan att göra det här klart.

Det som får mig att le just nu: Tanken på jul

Det som jag hoppas få gjort i veckan: Alla läxor

Det som jag hoppas bli av med i veckan: Sömnbrist

Den som jag saknar just nu: Mormor

Den mening jag fått höra hela dagen: Jaha, det var intressant

Den mening jag sagt hela dagen: Amen, kan jag få prata klart?

Det suger. Det är skit. Det är jobbigt.
Jag hatar det här.
Jappjapp. Har nu, äntligen, kommit fram till vad jag ska göra. Det här året kommer jag att få lägga fotbollen på hyllan för att få plats med annat. Nästa år vet jag inte hur jag gör men så blir det i alla fall nu. Kan inte förstå att jag sitter här och bölar, men det är klart, jag har alltid älskat det. Har bara hållt på i fyra år men det är sjukt jobbigt att veta att man inte kommer få springa runt och skrika och sparka på en fotboll på en riktig fotbollsplan med ett riktigt lag längre. Det svider men jag har för mycket att göra.
På ett sätt är det en lättnad, på ett annat en sorg.
Lättnad eftersom det är så mycket andra måsten för att man vill spela. Sorg eftersom jag verkligen älskar att spela och det är något som ligger nära mitt hjärta.
Får ta det som det är, men just nu känns det riktigt hårt. Som ett knytnävsslag i ansiktet.

Åh, vad underbart! Tittade i genom hela oktober månad från förra året. Vad små alla var och bilder och saker jag skrev då kommer jag fortfarande ihåg. Lyssnar också på Rasmus Seebach igen, tror också det var för ett år sen jag började lyssna på honom, åh! Jag blir så glad när jag ser vad jag skrev och vad jag kommer ihåg. Den här tiden förra året var jag uppe i någon sfär av glädje. Längtar efter den i bland men känns bra att ha båda fötterna på jorden även om det blev som en knuff ur himlen ett tag efteråt, haha! Det här året har gått så otroligt fort, hela sjuan gick fort. Det går fortfarande jättefort, veckorna och dagarna flyger förbi. Bara man håller ordning på vilken dag det är så går det rätt bra, inte hela tiden men nästan. (Jag har hjälp från min dator och mobil med det) Hallå? Var det inte lördag nyss? Hur kan det..? Alltså jag hänger ändå inte med.
Oktober kommer nog att bli en sfärisk månad i år igen, det känns lite som det även om det inte har börjat ordentligt. Det var så mycket bra som hände denna månad förra året och i år är det ingenting av någonting. Lite stress på onsdagarna, kanske men inte mer än så. Har inga problem, eller saker som är viktiga just nu.
Rätt skönt ändå.

Kommer alltid att älska oktober, för mer än att jag fyller år haha.
(Bilden är från förra året i oktober, älskar känslan)

Ha en fin lördag!

när du gör ditt bästa men inte lyckas när du får vad du vill men inte vad du behöver när du känner dig så trött men inte kan sova fastnat i annat tårarna rinner ner för dina kinder när du förlorar något du inte kan ersätta när du älskar någon men det går till spillo kan det bli värre ljuset kommer leda dig hem och antäda dina ben och jag kommer försöka att fixa dig högt ovanför eller långt nedanför när du är för kär för att gå vidare men om du inte försöker kommer du aldrig få veta exakt vad du är värd ljuset kommer leda dig hem och antända dina ben och jag kommer försöka att fixa dig tårar strömmar ner för dina kinder när du förlorar något som du inte kan ersätta tårar strömmar ner för dina kinder och jag.. tårar strömmar ner för dina kinder när jag lovar dig att jag ska lära mig från mina misstag tårar strömmar ner för dina kinder och jag.. ljuset kommer att leda dig hem och antända dina ben och jag kommer försöka fixa dig

Du min lilla vän betyder något otroligt mycket för mig.
Jag är alltid hos dig, även när du vill det som minst.
Jag älskar dig!

har tänkt på lite saker idag..

- Om jag fortsätter äta lika mycket godis som jag gjort de här senaste dagarna kommer jag rulla fram i slutet av sommarn. - Borde kanske sluta nu, va?

- Är det bara mina ögon som ändrar färg i olika ljus?

- Är det bara jag som vill ha en fluffig liten hund som är lika stor som en katt?

- Varför tror alla att man tappar kontakten när man inte går i samma klass?
Mirjam, Lisette och jag har aldrig gått i samma klass men i sjuan kom vi närmare varandra. Bevis på att man kan få det att funka.

när man står där och ser sig omkring.
tänker man inte på att fler av de man känner nu kommer man aldrig se mer.
när man står där och hör på allt som sägs.
upptäcker man att det är tomma ord som inte kommer spela någon större roll när man inte känner de längre.
vissa kommer leva vidare tillsammans.
många inte.
när man tänker på att man kommer skiljas åt på ett eller annat sätt.
inser man att man inte har så mycket tid kvar.
varför inte göra den tiden underbar?

de som var bästa vänner vet inte var den andra är längre.
de som alltid spelade biljard tillsammans kommer inte ihåg hur den andra såg ut.
alla de minnen man skapat glömmer man snart bort när man inte ser de längre.
alla de problem man hade har man glömt.

man tror inte att man själv kommer stå där om bara två år.
för man tror inte att det går så fort.
men det gör det.
och jag vill inte skiljas från mina vänner så snart.
för jag vet inte hur framtiden blir.
eller om jag ens kommer att minnas hur rummen såg ut.
eller om min bästa vän ens kommer minnas mig.
jag tycker inte om framtiden.
för den är så nära.
för att den är i morgon.
en dag närmare.

det regnar, och blåser.
Jihoo, vilken superrolig dag!

Och jag drömde något verkligen jättekonstigt, det var typ ett hårdrocksband och jag själv som typ cyklade runt i en jätteliten stad? Bara det.
Haha, jag vet inte riktigt.
Drömmar kan verkligen förvridas till vad som helst.
Lite läskigt faktiskt!

Mina tankar vandrar vidare till andra tider, minns så mycket mer än vad jag gjort förut.
Hur man lekte när man var liten, hur man ritade blommor.
Varför hade alla en liten tofs mitt på huvudet när dom var små utom jag?
Jag hade två, på sidorna istället.
Jag hade lugg och prinsessklänning.
Min vardagsklädsel var en rosa eller lila prinsessklänning och strumpbyxor.
Eller en sköld, ett svärd och en riddarhjälm, beroende hur leksugen min bror var.
Minns min bästa vän på dagis, hur man gjorde koppel av presentsnören till en katt och en delfin.
Alla hundratals pärlplattor, alla glasspinnar, sagostunder, teckningar, utklädningskläder.
Sandlådan, gungorna, blommorna som man tyckte va så fina men som man stack sig på, som egentligen är tistlar. När man gick balansgång på ett 30 cm högt räcke, som man trodde var flera meter upp i luften. När man faktiskt trodde man kunde flyga när man gungade. Eller när man började gråta så fort man stack sig själv i fingret med en nål som inte var vass.
Hur ont det gjorde när man skrapat upp knät.

som ni kanske ser,
så är det en ny header,
kände att jag behövde lite omväxling.

jag är en kanske lustig liten människa med mycket mysko tankar,
men jag vet en sak iallafall, jag är bra på att fota, och det är det jag älskar att göra!
så just därför lägger jag upp en litenliten grej som kallas ett foto,
från den tiden då jag hade min älskade lilla 7.2 megapixels,

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
när jag självklart sprang mot toan så fick jag en sticka i foten som kör upp i alla nerver i hela kroppen. AJ FIFaaN!
Så jag sprang runt en stund och skrek: Sticka i foten! AAAAAJ! Sticka i foten! AAAAAAJ! STICKA I FOTEEEEEN!
Tills pappa kommer upp med glasögonen i hand och börjar operera med pincett och nål.. NÅL!!!! Jag är livrädd för sprutor, nålar, knivar, tillomed saxar? Så ni kan ju tänka er att jag satt där med foten vid pappas näsa och höll i mig i kanten i soffan när tårarna kom.

Jag är så mesig, jag vet. Men vem är inte?

jag vill också kunna flyga.
som alla fåglar kan.
jag vill också kunna sväva högt i skyn.
högt uppe i det blå.
bortom molnen, se alla stjärnorna.
men trots det tar min vilja inte upp mig bland molnen.
den vill väl hellre vara här på jorden.
fast.